Bali Island

 Sedan förra inlägget har vi hängt på huvudön Bali. Först 2 dagar i Kuta city. Jag och Martin visste att det skulle bli en rejäl kontrast från ö-livet, men vi ville att Philip och Simon skulle få uppleva kaoset. Och ja, kaos it is. Bali har enligt statistiken 4,43 miljoner invånare och det det finns 4,59 miljoner registrerade motos/motorcyklar… utöver det finns det ju mängder med drivers som skjutsar runt oss turister i sina bensindrivna stora bekväma bilar. Gatorna i Kuta ser ut ungefär som i Västerlånggatan i Gamla stan, fast med små bensinmackar (ja, man kan köpa bensin på vattenflaska mitt i stan), spa:n och tatueringssalonger var tredje meter, däremellan trängs restauranger och ”krafs-butiker”. Man skulle kunna tro att gatorna är enkelriktade och vissa är kanske det på pappret. Men trafiken fungerar annorlunda här. Börja med att glömma allt som heter logik i trafik. Det är mer ”störst går först” eller flytta på dig om du inte vill dö. Tutan är din bästa vän. Har du tutat kan du köra, resten löser sig. Motos, turister, lastbilar och turistbilar existerar i något slags organiserat kaos… eller organiserat är ett väl stark ord. Här ärver man sin förfaders trafikkunskaper… ingen körskola är nödvändig. Det är vänstertrafik men passar det bättre på höger sida tar man det. Men vi hittade ändå ett hotell som var som en grön oas bredvid en av dessa gator. Därinne rådde ett totalt lugn med små tempel, grönska, pooler och plingplong musik. Mycket skönt att fly in till för att tanka… att gå ut på gatorna motiverades med ”nödvändig shopping följt av en balinesisk massage. Massagen, alltså så underbart, en timmes helkroppsmassage för ca 90kr. Alltså man blir beroende. Daglig massage är ett måste! 

Vi passade också på att besöka Uluwatu-templet, mer känt som aptemplet kanske… här är det nämligen aporna som äger stället och de tar för sig från turister. En amerikanska blev av med sin mobiltelefon mitt framför näsan på oss. Hon hade ett sånt där skal med ring på hon fäst på fingret. Det hjälpte inte. Två apor bände mobilen ur händerna på henne. De mindre började äta upp skalet, medan alfahannen satt nöjt på muren mot stupet med själva mobilen och väntade på mutor för att lämna tillbaka den. 

Vi hade också bokat in oss på lite kultur på Uluwatu. Kechak-elddans. Det lät ju trevligt. Hela dansen baseras på Ramayana Monkey Chant som är en hinduisk berättelse. Vi kanske trodde att vi skulle få se lite eld och mysa, men icke… dansen utförs av en cirkel av ca 70 manliga dansare som sjunger ”cak cak cak” i rytmiska mönster samtidigt som de rör sina händer. Den skildrar en strid mellan gott och ont där gudinnan Sita kidnappad av Ravana. Det gäller att vara påläst på historien, annars är det mest konstigt. Men check på kulturkontot och en vacker solnedgång över templet.

Dagen efter lämnade vi kaotiska Kuta och begav oss vidare mot Ubud. Den stora hantverksstaden i djungelområdet där alla adrenalinkickar och fina spa:n hägrade. Här hamnade vi på det allra bästa Guesthouset Nyoman Sandi. Alltså vilken oas ca 1 km från centrum. Och vilken tur att vi bokade det lite utanför. Ubud har nämligen förändrats (såklart) på 20 år. Från att ha varit en liten mysig stad med hantverksmarknader och spådamer till något som liknar Kuta. Så här är det värt allt att ha sin lugna oas. Det är om möjligt ännu fler turistbilar och motos som flyter fram likt en tjock trafikorm där människor och streetdogs korsar mellan fordonen hursomhelst. Inandningsluften har hela tiden en sträv smak av avgaser, myggbekämpningsmedel och rökelser. Larmet från gatan med tutor, bromsgnissel blandas med massageutrop, visselpipor, very very cheap special price for you-uppmaningar. Gatorna kantas av moderna surfbutiker blandat med restauranger, valutaväxlare och tempel. Trottoarerna är smala med gropar överallt. Även här går man på led i turistormen och hoppar över dagens offergåvor som ligger utspridda både här och var, med svetten lägger sig som en hinna över hela kroppen. Det är bara att andas. Le. Och njuta. Det är semester och det är Bali med all dess vänlighet. Här tycks alla älska just dig och vill göra allt för dig. På gott och ont. Det sliter nog väldigt på den här ön med all turism och all trafik. 

Första dagen följde vi med vår driver på ATV (fyrhjuling i djungelbäckar typ). ”I fix very good price for you. I pick you up in one hour, maybe zipline and giant swing also. Very good price”… ja vi följde med. Fyrhjulingarna var verkligen superskoj, men vi fick betala typ dubbla marknadspriset och zipline:n var 100 m fram o tillbaka över ett risfält för 900kr. Efteråt känner man sig ju lite dum. Vi kollar ju alltid upp priser och omdömen innan, men denna gång blev vi pressade och hoppade på. Nåja, vi rekommenderar absolut ATV men kolla upp marknadspriset först. Skit i ziplinen över risfälten. Finns tydligen en där man zippar, repellerar och åker canoying. Den tror vi är bättre om någon annan av er kommer hit.

Dagen efter åkte Martin och killarna iväg på forsränning. Det var däremot en toppenupplevelse. Jag nöjt av egentid på hotellet tills de kom hem. Därefter gav vi oss in på marknaden och prutandet. Här är det sed att pruta. Tar man första priset blir det inte bra för någon. Är man för tuff får man varningsfärg på shoppingpåsen och sen går det trögare… så det gäller att det blir bra för alla om man har tänkt sig att handla mer. 

Efter ytterligare några chilldagar med bara nu:et och regnet, samt ett möte med Ingela - Martins gamla reseledarkompis, beslutade vi att vi kanske ändå skulle bestiga vulkanen Batur. En stigning på ca 600 höjdmeter och ca 4,5 km t toppen. Prognosen sa spöregn, inte lovande, men ändå ett träningspass efter lata dagar. Klockan ringde 01.15 efter några få timmars sömn. 01.30 satt vi i bilen och vid 03.30 serverades vi bananpannkaka och kaffe i ett skjul. Fortfarande inget regn. Efter ca 1,5 h tuff svettig vandring satt vi däruppe på kraterkanten och väntade på solen… solen som glimtade fram i 5 sek för att sedan försvinna i molnen. Men inget regn! Puh! Hade varit sjukt jobbigt att stänga in sig i en plastponcho på den vandringen. 

Nu väntar ett dygn på ett spa-hotell. Sedan har vi faktiskt beslutat att åka tillbaka till öarna. Vi känner oss klara med äventyren och kaoset på Bali-ön.