Vrakdyk, djuphavsfiske och hajar



Long Beach, Kecil
Long Beach, Kecil

Long Beach, Kecil 


Turtle Beach, Besar 




Mahi-Mahi
Blacktipped reef shark

Vrakdykning 
Bröderna snorklar

 De senaste dagarna har varit lite blandad kompott i upplevelser. Jag fick ta båten över till andra ön och medical care för mitt svullna lock-öra. Insåg direkt att jag var felklädd - kort klänning med spagettiband och bikini - mitt i en muslimsk stad och bönetimme. Snyggt. Nåja träffade en karl med titeln ”medical assistent” som kikade in i mitt öra och utbrast ett OHHH… känns ju alltid bra 🫣… stor vaxpropp och snubben skulle spola med en smal spruta, dvs. hårt tryck… alltså den plötsliga smärtan, men ut kom den tillsammans med massa blod… locket fortfarande kvar… och en fundering om min trumhinna hade klarat trycket. Fick med mig någon slags natriumbikarbonat att droppa på med.. Dykfirman bara skrattade och sa skit i de dropparna - i med vinäger i örat istället… Hm, blev en googling på det tipset och ni som inte visste - är vinäger även ett huskurstips i Sverige för onda öron. Sagt och gjort - med taxibåt och vinäger i örat drog vi över till Kecil som är den lilla ön av de två på Perhentian island. På Kecil finns den kända backpackerstranden The Long Beach, där dykcenter, tält och lågbudgetrestauranger trängs med varandra liksom en del suspekta individer höga på något (ja, Jenny o Martin, jag minns feta pupiller för amfetamin, små vid opioider - men när de blandar allt då??)… Vi gick över till andra sidan Kecil och vårt favoritställe Ombak Dive resort, som ligger i den lugna bukten Coral Bay. Det är där barnfamiljer, äldre backpackers och lite ocoolare människor hänger. Där var allt sig likt som för fem år sedan. Ombak har utomhusbio med resturang där golvet består av den finaste sanden. Kvällens film var (o)passande nog The Impossible - starkt att se en film om tsunamin - när vi befinner oss i samma område. Ryser, vart skulle vi ta vägen? 

Det jäkla örat satte ju också stopp för snorkling och dykning för min del. Inte så trist dock att läka öra på en paradisstrand med turkost vatten och sköldpaddor (och japaner och kineser) som då och då kom upp till ytan för att andas. Martin, Philip och Simon hade det emellertid något bättre på upplevelseskalan. Först snorklade de på sharkpoint - ja det var hajar (hoppas jag kan ladda filmen här, annars kan vi skicka på Messenger för de som vill se), efter det turtlepoint och sen ”vanliga” färgstarka korallrev. Eftermiddagen var det dags för vrakdykning och de droppade ner till 17m djup.. tre båtar fanns det där, en bambuhaj, stenfisk (ouch så giftiga) och stingrockor (hoppas även det klipper går att ladda här). Hade ju varit kul att vara med på barnens första dyk efter deras kurs, men jag kommer igen. Tror på vinägern. 

På dagens aktivitet kunde i alla fall alla följa med. Djuphavsfiske. Upp i ottan och på en båt, garanterade flytvästar såklart, men helt utan flytvästar.. stadig båt iallafall och lugnt hav. Kändes ju som bra förutsättningar. Men jäklar vad varmt! Inte vågade vi dricka vatten heller för 9h fiske på schemat utan toalett - då försöker man aktivera ADH (antikissahormonet) och härda ut. Förmiddagen började lyckosamt med flera mahi-mahi (guldmakrill). Jäklars vilka fighter - de är så starka, så stora och linan säkert 30-40 m lång att hala in! Stor adrenalinkick! Sen föreslog fiskeguiden att vi skulle bottenmeta efter red snapper, grouper och andra matfiskar. Det gick sämre. Det hände I N G E T på 4 timmar och solen blev bara starkare och varmare.. ingen mat, inget vattenintag, bara blå horisont 360’. Tankarna snurrade på oss alla ”Är det såhär Robinson känns? Kanske man kan bada istället? Men vågar man bada - är ju 40 m djup - hajarna lär ju vilja provsmaka lite svenskt kött…😬 Nä, bättre att hoppas på lite vindar och lite action på spötoppen..” Äntligen så bestämmer sig guiden för att ge upp och leta efter nya mahi-mahi igen… och ja, action och adrenalin kom tillbaka. Simon hade en på när Philip plötsligt fick en best på som simmade och skar av Simons lina.. lång, varm dag! Hälften hade räckt, men så häftigt! Imorgon är vår sista heldag på Perhentian Islands och vi hoppas på att hela familjen ska kunna dyka och snorkla tillsammans.. fram tills dess ska vi äta grillad mahi-mahi! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kinabatanganfloden